Timmerbilar, likbilar 02 juni 2009

Skogens träd är unga nu. Träd som växer bara för oss. Naturen är vår.
En dag, timmerbilar så långt ögat kan nå. För en sekund, ångest och likbilar.
Onaturlig död. Långa köer, på väg in mot slit och släng. Aldrig tillräckligt.
Var finns de gamla, uråldriga stammarna? Var är mossan som har växt i tusen år? Platsen, där vårt system slutat infektera och kontrollera?
Istället ser jag hönsen i sina burar, hur grisarna föds upp, hur korna hanteras, rågen och säden som växer i raka led. Allt är uppfött, med ett givet slutmål: Soporna.