Att vänja sig vid hösten, igen

Det invanda, att köpa
mozzarellapizza för att jag inte har tiden eller orken
frukt från gud vet var
ekologisk vildhallonsylt för mitt behov av det nära är så starkt
Eller kanske hittar jag allt det här i en container
snor det för jag har för lite pengar för att välja ekologiskt

Det avvanda, att samla
hitta det naturligt i skogen, utan prislapp
(toppisar som inte ens passar in i den kapitalistiska modellen)

Hösten är här och jag ser naturen ge det sista av sina livskrafter
ett hejdå tills nästa år, inget mer bara får
Ruttnande päron och äpplen i drivor på asfalten
Sträck dig ner och ge barnet ett äpple i vagnen

Den kollektiva stressen kryper in i mig, att ingen gör något
all denna gratismat som bara för en kort tid sen varit en skatt -
En trappa av spindelväv i det övermogna blåbärsriset,
ihopskrumpna hallon som satt för långt bort från vägen till pendeltåget

(Hur förvarar man egentligen äpplena så att de håller sig till vintern?
Det enklaste sättet att få vakuum i glasburkarna?
Vad gör vi med alla päron, allt som getts oss?)

Johannesörten och kamomillen ligger äntligen förvarade i teskåpet
och jag känner ett litet lugn, ett litet steg för mig på den avvanda väg
jag och mina vänner försöker öppna upp igen, förenkla för och ha tid till
i den kommersiella karusellen som snurrar runt hela jorden

/Moobkil