Apor som sopdyker 26 april 2011

I Indien ar allting annorlunda. Soporna ar overallt, lattillgangliga och synliga for vem som helst – t.ex. apor. Ingenting goms undan, vilket ar en chock for en svensk som till och med i sjalva containern finner prydligt ihopknutna pasar med duglig mat, skyddat i plast i inte alltfor varmt klimat. Har nyttjas allt som over huvud taget har ett varde och kvar blir nagot som faktiskt kan kallas for sopor. Djuren ater och Indiens allra fattigaste tar hand om det som  kan fylla en ny mening. Resten, mestadels plast, blir sedan pa manga stallen vidrigt giftiga plasteldar vars lukt det inte gar att undvika.

Indien kan inte hymla med sin miljoforstoring, vad de med hjalp av kapitalismens snabba motor gor mot sin natur. Det ar i folks ansikten hela tiden, och far vasterlandska backpackers att ta pa sig att stada upp sina dromska resmal, sasom i exil-tibetanernas Dharamsala bland Himalayas berg, bara for att nagra dagar senare bittert fa se samma skrap aterkomma.

I Sverige haller butiksagare rattgift pa maten for att halla manniskor borta. I Indien ater de heliga korna sig nu matta pa mjukplast for att det inte far i sig tillrackligt med mat (jag har sett det med mina egna ogon, pa vissa stallen verkar de  dodligt hungriga). Kontraster och ater kontraster – men samma system som gommer sig dar under bergen av sopor.

/yah, Dharamsala, Indien

Nov/Dec 2010 Possibly the strangest Dumpster Months EVER 01 januari 2011

Our story begins on a clear winters evening in a small Swedish town. A pretty boring uneventful tour of the skips/dumpsters end with the amazing find of a bin full to overflowing with freshly butchered deer and moose carcasses (see photo)!!!! Obviously useless but also quite random and amusing to see (see photo). Also did get a nice couple of moose hide for making into leather later.

The story continues a couple of weeks later in cold harsh Helsinki. Snow is deep on the ground and the cities residents are cuddled up in their houses. A group of us have itchy feet and decide to go for a walk. To explore a little. Close to the end of our walk we come across a huge dumpster outside a house full to the brim with stuff. It appears like everything from the house has been dumped into this dumpster. The 5 of us climb in and start rummaging around and throwing out any goodies we find… quickly piles are growing around the outside of the bin. A passing car has trouble getting through! After a while another dumpster friend sniffing some goodies joins us in our exploring. Finds include wool blankets and other bedding. Tinned fruit. Chocolate bars. A nice leather bag. Old womens clothes. And many other house trinkets. Many electrical goods which we left behind. The most confusing find to a couple of our gang is a sealed wooden box which rattles when shaken. I recommend smashing it on the side of the skip yet they are committed to taking it home with us. A short while later we return to the warmth of house and attention quickly turns to aforementioned box. We start to open it and it comes to our attention that this may actually be a person that we have brought home. What The Fuck? Disbelief continues and after sprinkling some of granny’s bone fragments into the sink the truth is confirmed. Is this the most stupid dumpster find Helsinki has ever seen? A dead burnt person in a box? So after much laughing and jokes and a super active facebook post. And after granny (unconfirmed) had sat in the rocking chair for a night and day we decided to eventually show her the respect that she wasn’t going to get in a landfill site and had a ceremony scattering her ashes to the wind and burying some in the snow. This whole event was quite fitting and felt more-so powerful as we were in Finland partly to commemorate the life of a friend who had recently committed suicide.

To conclude we returned to the house somber and satisfied and I decided to look through my findings from the granny dumpster. I looked in a zip pocket on the leather bag and found 130 euros in their!!!! Turns out we dumpstered Granny and her life savings!!!

The end – Bring on 2011

Love,

The Sentient Carrot (thesentientcarrot.wordpress.com) and other reprobates. x x

50 000 visningar på Frigan.se! 13 december 2010

Sedan de första inläggen i mars 2009 här på Frigan.se har nu sidan visats 50 000 gånger, i genomsnitt runt 80 gånger per dag! Det känns väldigt kul att den har fortsatt att leva, att gamla skribenter ersatts med nya och att så många nya personer engagerat sig under resans gång. Tack alla för att ni bidragit till att göra att Frigan.se känts som en ljuspunkt i masskonsumtionens svarta hål!

Tyvärr fortsätter systemet som förut, och verkar nu dessutom gå på högvarv. Vi  shoppar oss ur krisen sägs det, och detta ska vi vara glada för. Den ekologiska krisen som döljer sig där bakom verkar dock alla försöka glömma, för inte ska vi väl shoppa oss ur den krisen också?

Det verkar vara upp till oss själva att försöka hitta och sprida den motivation, inspiration och positiva anda som behövs för att vända den negativa utveckling som går i tillväxtens och den ökade konsumtionens tecken. Upp till oss att ta in och visa upp den sanna krisen. Likt Wikileaks har vi med Internet möjligheten att ge folk den riktiga bilden, som går bortom alla politiska och ekonomiska intressen. Informationen om hur allt står till finns där, bara några knapptryck iväg. Nu ska vi bara våga göra något av den informationen, stå upp för den. Mot förändringen har vi ett internationellt maskineri vilkens propaganda säger att allt står rätt till, att tillväxten ökar och Sverige blomstrar. Det är svårt att låta bli att vilja tro dem, men tillsammans kan vi hitta en ny kraft, en ny väg som är så pass verklighetsförankrad och sann att den blir omöjlig att gå vilse på.

/yah, administratör på Frigan.se

”Alltså, jag plockar kanske sopor, men jag äter inte sopor” 27 augusti 2010

”Behöver ni pengar? Hallå, behöver ni pengar?!” ropar mannen som stannat sin silvriga Jaguar och vevat ner rutan.

”Nä, inte pengar. Bara mat…” svarar Marte, Sophia och Gabriella, medan de rotar i soptunnorna bakom en mataffär i Malmös utkanter.

Det är måndag kväll och klockan är halv tio. Inga barnfamiljer syns till, inga överfulla kundvagnar, ingen servande personalstyrka, inga bilar på parkeringen. Mataffärens neonskyltsupplysta entré är öde men på den skitiga, strålkastarbelysta baksidan är det full aktivitet. Det är inga vanliga sopgubbar som för liv. Det är tre kvinnor i 20-årsåldern, Marte, Sophia och Gabriella, som letar mat i varsin soptunna.

”Aubergine och paprika i mängder” ropar Gabriella medan Marte och Sophia vecklar upp en blå IKEA-bag. Aubergine efter aubergine och en och annan paprika packas ner. ”Men vänta, ska vi verkligen ha så mycket grön paprika?” invänder Sophia. ”Nä, grön paprika är inte så jävla gott va..?” säger Gabriella och öppnar nästa soptunna.

De svälter inte, det är inte därför de letar i soporna. De kallar sig, dumpsterdivers, sopdykare, och en kväll varje vecka när Malmös mataffärer just stängt tar de bussen för att ”dumpstra” alltså leta mat i affärernas soptunnor.

Matskribenter, TV-kockar och en del politiker brukar säga; handla kravmärkt och köp närproducerat för miljöns skull. Marte, Sophia och Gabriella konsumerar inte alls. För miljöns skull. Enligt dem handlar sopdykandet om att leva miljömässigt hållbart, om det egna samvetet och förstås om den egna plånboken. Det är ju mycket billigare att hitta än att köpa mat.

”Åhh kolla!” utbrister Marte när hon fiskar upp ett par fina ananaser ur soporna. Marte blir ledsen över att så mycket bra mat slängs. ”Affärerna slänger ett helt paket med åtta tomater när en blivit dålig, men det betyder ju att sju tomater är jättebra.” ”Samtidigt…” säger hon ”Blir man jävligt glad för det är ju det som är bra mat för oss.”

Hundra kilo fullt ätlig mat slänger genomsnittsvensken på ett år. Det kom forskningsinstitutet SIK (Institutet för livsmedel och bioteknik) fram till när de år 2008 på uppdrag av Stockholms Konsumentförening undersökte hur mycket mat som slängs i de svenska hushållen. Sopdykarna kan inte räknas till genomsnittssvensken. De lever på sopor.

Ett stormaskigt nät av metall omgärdar soptunnorna men det är lätt att ta sig innanför. Enligt mataffärerna är sopdykarna tjuvar. Soptjuvar. Men Marte, Sophia och Gabriella är inte rädda för att bli tagna trots att soptunnorna är kameraövervakade, de bara vinkar och ler mot kameran och letar vidare. Och de tänker inte sluta dyka i soporna, de tycker snarare att fler borde försöka.

”Allting handlar om kultur.” menar Sophia medan hon packar ner ett paket kvisttomater i den blå bagen som börjar bli full. ”Man konsumerar ju för att tillfredställa ett annat behov det är ju inte ren hunger från magen som gör att man går till affären och handlar.” Det är något annat menar Sophia ”Det ligger i det här självförvekligandet genom konsumtion där det hela tiden ska vara mer och mer och mer.”

Samtidigt menar Sophia att det inte är hållbart om alla skulle bli sopdykare. ”Det är systemet som måste förändras, allt kan inte handla om konsumtion.” Så länge, tills dess att ”systemet förändrats”, som Sophia säger, väljer trion att stå utanför det ekonomiska systemet så mycket som möjligt genom att handla så lite som möjligt.

Tjuv eller aktivist, eller vad? Vid soptunnorna på mataffärens baksida korsas och möts det politiska och personliga hela tiden. Men Gabriella tycker att frågan om det hon just nu gör, letar i soporna, kan kallas aktivism eller ej, är svår.

”Vilken jobbig fråga.” säger Gabriella. ”Alltså, det är ju inte ett aktivt statement i att vi visar vad vi gör, det är ju mycket för vår egen skull. Men om folk frågar så drar vi ju ofta hela den grejen om hur sjukt det är att så mycket mat slängs och inte kommer någon till godo.”

Den blå IKEA-bagen är fylld så sopdykarna beger sig hemåt. Och jag följer med.

Kvisttomater, ananas, broccoli, morötter, äpplen, bananer, palsternackor, orange paprika, ett vitkålshuvud, krukor med persilja, thaibasilika och koriander, och en hel massa aubergine. Alltsammans läggs i badkaret för en duschomgång, för även om det inte kollas bäst-före-datum här, så är hygienen viktig. Sopcontainrar är inte alltid så rena. Efter duschen läggs kvällens fynd på tidningar för att torka.

Medan Marte gör smoothie på det vissa kallar sopor, blir jag nyfiken på vad som faktiskt är sopor för sopdykarna som varje dag äter det som andra valt att kasta bort.

”Alltså, jag plockar kanske sopor, men jag äter inte sopor. Jag tycker det är en viss skillnad.” säger Marte. ”Eller det blir ju en skillnad i hur man definierar sopor. För butiken är det sopor men för mig så är det mat.”

Hon håller upp en fin, mogen tomat för att förtydliga vad hon menar.

”Jag kan hålla den här tomaten i min hand och den är helt fin, och du kan äta den. Eller så kan jag lägga den i soporna så blir den sopor. Jag har definitionsmakt över en tomat! Är det inte konstigt?”

Marte, Sophia och Gabriella slänger inte 100 kilo mat på ett år som genomsnittssvensken. Men något blir väl ändå över? Sophia skrattar och håller upp slaskhinken.

”Ha, ha, det här är sopor, lite gammal purjolök, mycket plast och sånt. Fast det får väl erkännas att ibland dumpstrar vi våra egna sopor. ’Nej slängde du den där citronen!?’ Och så gräver man fram den och tar upp den igen.”

Reportage skrivet av Max Persson
(Andra journalister uppmuntras härmed också att skicka in bidrag till Frigan.se, men självklart ser vi helst att skribenterna själva är sak/sop-letare)

Ge mig en vän och vi vänder upp och ner på hela stan 23 februari 2010

Den Officiella Kontaktannonstråden!

Ett år har snart gått här på sidan. Sedan mars 2009 har 80 inlägg postats på Frigan.se med 92 olika tags/nyckelord. Sidan har nu visats över 30 000 gånger och inläggen har fått 319 kommentarer. Många är sugna på att hitta någon att sopdyka med och har skrivit till friganism-mejlen, och detta behov har även visat sig bland kommentarerna till våra inlägg. Därför blir det här inlägget nu den officiella kontaktannons-tråden för folk som vill sopdyka men inte har lust/vågar att ge sig ut själv i natten. Do It Yourself – Tillsammans!

Skriv vad du bor och din mejladress så kanske någon likasinnad skriver tillbaka till dig. Tänk på att vi har ett system där vi måste godkänna alla kommentarer som skrivs, och att det därför kan ta ett tag innan de dyker upp.

Det känns bra att skapa ett sådant här inlägg, för det är ju detta hela Frigan.se handlar om, att inspirera och förenkla för andra att själva ta steg till en mindre konsumerande och mer omhändertagande och kreativt livssätt. Det är också därför all media som skrivit till friganism-mejlen inte fått det entusiastiska bemötande de kanske väntat sig. De får hellre själva ge sig ut och leta än tro att vi ska göra det åt dom. Du orkar bara med ett visst antal intervjuer och reportage och utåtriktad verksamhet, men att behålla ett konsumtionssnålt tänk i bakhuvudet funkar förhoppningsvis för resten av ditt liv.

/yah

Sopdykning på SVT 13 februari 2010

Det verkar som de flesta skribenter här på frigan.se har tröttnat lite på att dela med sig av sina fynd och tankar. Jag vet dock att letandet fortsatt för många även 2010, precis som det enorma slöseriet. Men kanske kommer det energi till nya inlägg snart, eller nya sopdykare? Alla är välkomna att dela med sig här på sidan. Mejla till friganism@gmail.com!

Sopdykning och friganism är lyckligtvis ett internationellt fenomen och politiskt statement, något som jag försöker knyta ihop lite här på frigan.se. Senaste tillskottet till rörliga bilder här på bloggen blir den australiensiska roadmovie-dokumentären Containerdykarna (klicka för att se på SVT Play, fram tills 14 mars). Den är en halvtimme lång och handlar om fem personer som ska åka en 2000 km lång resa utan pengar i en bil som går på frityrolja. Under resan försöker de att bara leva på sopor. Mer information om filmen hittar du här.

Väl letat!

/yah

Youtube-klipp, del 3 19 oktober 2009

Vi börjar i Stockholm, december 2008. Matberg att skaka huvudet åt…

Svensk kortdokumentär i tre delar. Intervju med skaparen av ”Freegan in Stockholm”-klippet. Del två och del tre för att titta vidare.

”I think everybody actually is a freegan. If people saw somehting in the street that they had a use value for, they would take it.” En smaskig måltid!

Sjukt många bilder på slängd mat ackompanjerad av en hemmagjord dumpsterdiving-låt. Kanske inte värt 8 minuter av ditt liv, men åtminstone 1!

Så här kan det se ut när sopdykaren hamnar i en amerikansk spelfilm. Smått…tragisk? Not in real life!

Youtube-klipp, Planeten 18 september 2009

Här är två klipp från den svenska dokumentären Planeten. Klart sevärda, mer än en gång! De pratar om oekonomisk tillväxt och överkonsumtion i form av fem planeter. Vill du se hela Planeten kan du börja kolla på den här.
/yah

Tips: Klimatforum 2009 den 3:e oktober, Stockholm 15 september 2009

För att något ska kunna förändras i det stora behöver vi mötas, byta idéer och peppa varandra. Därför tänkte jag att det kunde vara på sin plats att tipsa er om Klimatforum 2009 den 3:e oktober på ABF-huset i Stockholm. För program i PDF-format, klicka här.

/yah

Hösten 2009 kan komma att gå till historien. Medan klimatförändringarna accelererar och redan har blivit en smärtsam realitet i många delar av världen, tar Sverige snart över som ordförande för EU. I december håller Fredrik Reinfeldt i klubban när världens länder möts i Köpenhamn för att försöka nå en överenskommelse om hur utsläppen ska kunna minskas.

På ABF-huset i Stockholm skapas den 3 oktober en ny mötesplats för forskare, politiker, aktivister och allmänhet engagerade i klimatfrågan. Drygt trettio organisationer arrangerar Klimatforum 2009. Under 24 arrangemang kommer lösningar att presenteras och klimatpolitiken att granskas. Allt från hållbara städer till ekonomisk tillväxt blir föremål för debatt.

När: 3 oktober. 10.00–18.00
Var: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.
Huvudarrangör: ABF Stockholm
Medverkande organisationer: Alternativ Stad, Arena idé, ASPO, Cogito, Diakonia, Effekt Klimatmagasin, ETC, FAO Norden (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation), Forum Syd, Fältbiologerna, Global Utmaning, Greenpeace, Klimataktion, Klimax, Kommunal Stockholms län, Konsumentföreningen Stockholm, LO-distriktet i Stockholms län, Miljöförbundet Jordens Vänner, Nätverket för Gemensam Välfärd, Ordfront, Planka.nu, Re:Orient, SR klotet, S-studenter, Stockholm Environment Institute, Stockholms FN-förening, Svenska kyrkan, Svensk mat-och miljöinformation, SVT Ställ om, Swedish Water House/SIWI, Tidningen Tvärdrag,Transition Sverige, Uppsalainitiativet

Kontakt: Moa Elf Karlén, tel 08-453 41 26, moa.elf.karlen@abfstockholm.se

Pengarna får jorden att snurra (tills den spyr) 04 september 2009

Jag lever i ett materiellt överflöd. Enkel matematik säger mig att det samtidigt finns ett underskott, staplar som sakta sänks ner till utplåning i takt med vår egen tillväxthysteriska pil uppåt. Jag ser mänsklig egoism som sätter upp nya murar mot fattiga, kostnader där tidigare inte ens pengar existerade, hundratals uppsatta normer som vårt system behöver för att kunna rättfärdiga sig själv och hålla mig på plats.

Det är fullt normalt  att dricka sitt vatten från en kran, prata med sina vänner genom en högtalare och skrivna ord, att skogen finns till för att torka sig i röven med och bli senaste kvällstidningen. Fullt normalt att jag aldrig sett ett dött djur men ätit mig mätt på dem sen jag föddes, att barnen i Afrika alltid verkar svälta, att alla matvaror jag köper kommer från andra länder och att de har ett bästföre-datum som gäller före mina egna sinnen. Fullt normalt att pengarna är drivkraften i mitt liv, att ”ha kul” har blivit synonym till att spendera pengar. Fullt normalt att jag står ovan/utanför naturen och att det bästa med naturen är att den är fylld med resurser som kan göra mitt liv skönare. Normalt att det inte finns någon hejd för det ekonomiska system jag lever i, att bromsen är något för töntar.

Jag tittar ut över planeten, och ser att jag är en del av en härskande kultur som genom sina normer, aggressivitet och hot lagt mer eller mindre hela världen under sina fötter. Hur kom vi hit, och vad kan jag göra som en del av denna kultur? Vad har jag för val?

Jag känner mig fast i ett destruktivt system, men också fast besluten att jag kan ta mig här ifrån, att jag kan göra någonting som skapar en förändring, om inte för alla så åtminstone för mig själv och mina vänner. Det måste börja någonstans, måste bli verkligt. Så jag bryter eller förkastar normerna, formulerar min egen sanning och ser nya vägar, rena från allt det bråte som tidigare hindrat mig från att tro på någonting. Jag finner nya värdegrunder för ord som hållbarhet, jämlikhet och frihet (för alla individer), och plötsligt befinner jag mig någon annanstans.

Jag skymtar en värld bortom min egen och tror inte längre på pengar. Den kapitalistiska karusellen snurrar och jag väljer att stå och titta på, se vad som värdesätts. En efter en ser jag värdena falla bort från hjulet som nu kan snurra fortare, fri från tyngande ifrågasättningar. Till slut verkar hjulet snurra av sig själv och inget av det som finns kvar ser längre ut att kunna få stopp på det.

Maskinen har vunnit över människan, men vi som tillåtit oss att titta på har tid över till att samla in och värdesätta igen. Vi som plockat upp det bortkastade tillhör nu dem som förstår värdet av nödbromsen – att titta på är inte längre tillräckligt. Vi måste börja göra någonting.

Sakta börjar våra huvuden riktas åt att se vad som gömmer sig i skuggorna av det dominerande. En väg in i förändringen ger sig själv och jag vet att nya möten kommer att följa längs resans gång. Vissa springer redan på vägen i fri extas.

Jag har mött en vän som aldrig betalt en räkning i sitt liv. Han är 36 år och nej, inget socialfall. Han bara lever i en annan värld, och den är inte långt från vår egen (men däremot svår att se). Jag har levt tillsammans med honom i den och där finns inte pengar, i alla fall inte mer än som en nödåtgärd. Självklart är hans liv inte helt lagligt, normen säger ju att vi måste betala för att ha rätt att existera. Det kapitalistiska systemet är en välutvecklad piska vid det här laget, med världens olika länder sparkande neråt mot de fattigare. Och här i Sverige måste vi ha el, rinnande vatten, en dator, mobiltelefon och tak över huvudet för att fungera som samhällsmedborgare. Här måste vi jobba för att hålla uppe en standard, som är en norm som kan vara en tvångströja – men som vi inte måste acceptera.

Det finns kryphål i systemet, och tillsammans kan vi använda dem för att ha tid och energi att skapa en egen, mer hållbar värld som inte bygger på konsumtion, hierarkier, egoism, nationalstater, globalisering och exploatering. Det börjar som ett avståndstagande, kalla det sopdykning (gratis mat) eller squatting (gratis boende) eller freeshops och snatteri (gratis prylberoende) eller liftning och plankning (gratis resande), och slutar förhoppningsvis i ett alternativ som inte behöver överflöd för att existera. Kryphålen blir en brygga över till något annat, en möjlighet att stå och titta på, fundera över det som vi helst inte ska fundera över och än mindre våga göra något utav.

Det här samhället har på så många plan visat sina brister nu att det är dags att vi börjar tro på oss själva och de värden vi kunnat återvinna utanför kapitalismens katastrofgrepp. För mig är det mest hållbara alternativet ett decentraliserat och självförsörjande samhälle där sambanden är tydliga, så tydliga att inga större misstag kan göras och därmed inga krig och katastrofer skapas. Men pengarnas makt är svår att förlora. Det krävs en stark tro på någonting annat för att vi inte ska behöva falla tillbaka in i det cyniska zombiegreppet och bli hopplösa löneslavar som sätter jobbet och sig själva framför det hållbara livet. För att kunna skapa något varaktigt behöver vi bli många, stötta varandra och tillsammans vägra slås ner av samhällets förändringsskygga repressiva krafter – fortsätta leka och tro på en ny värld, våra egna regler.

Det kapitalistiska systemet borde inte komma före ekosystemens betydelse för våra liv. Vi kan leva med att annat system, men inte utan fungerande ekosystem. Vi kan inte fortsätta ställa oss över naturen, hur bekvämt det än vore. Vi är dömda att ta den här ekologiska krisen på allvar och försöka göra någonting positivt av det. Hitta lugnet, värdet och friheten i att vara närmare naturen igen. Och detta innan vi hamnar i katastrofen, drabbas av den uppbyggda bomb av nackdelar som vi inte velat eller tillåtits ta itu med, och som bara kommer att eskalera i sprängkraft – tills vi stannar och väljer att ta itu med vårt gemensamma globala problem.

Men det globala är också det lokala. Människors personliga problem är grunden för de globala problemens utbrednad, och så länge allt sitter ihop genom ett världsomspännande ekonomiskt system är det svårt att gå till roten med problemen. Hitlers galenskap skulle aldrig ha attraherat någon om det inte vore för alla de personliga bekymmer som fick människor att vilja tro på enkla lösningar och hatet, och samma sak är det nu. Det finns ingen enkel lösning på den ekologiska krisen. Den långa kedjan som blivit vår tids förintelse av liv, vår tids heliga kapitalism, måste brytas. Så låt oss tömma våra fickor för jämlikheten och en planetär balans. Utan pengar har vi inget att förlora och allt att vinna.

Klimatförändringarna och kapitalism är inte bara abstrakta ord utan också i slutändan fullkomligt praktiska handlingar som vi kan välja att gå med på eller inte. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att börja överleva utan pengar igen och övervinna de system och normer som skapat denna kristid. Tomma fickor, redo att fyllas med nytt innehåll.

/Moobkil