Vi börjar i Stockholm, december 2008. Matberg att skaka huvudet åt…

Svensk kortdokumentär i tre delar. Intervju med skaparen av ”Freegan in Stockholm”-klippet. Del två och del tre för att titta vidare.

”I think everybody actually is a freegan. If people saw somehting in the street that they had a use value for, they would take it.” En smaskig måltid!

Sjukt många bilder på slängd mat ackompanjerad av en hemmagjord dumpsterdiving-låt. Kanske inte värt 8 minuter av ditt liv, men åtminstone 1!

Så här kan det se ut när sopdykaren hamnar i en amerikansk spelfilm. Smått…tragisk? Not in real life!

vi har ett nytt & fint tillskott till vårat lilla dumstergäng vid namn pussycat. nu är vi alltså tvättbjörnen, apan, räven & pussycaten. gårdagen bjöd oss på champinjoner, lösgodis, naturgodis, brieost (<3), gorgonsola, lammkorv (till köttätarna), aktimell, youghurt, potatis, vindruvor, plommon, paprika, krabba, bananer, keso, körsbärstomater osv

nu är det så, att jag, tvättbjörnen, har valt att käka icke-vegansk när det är dumstrat. jag anser att jag inte stöttar någon icke-vegansk industri eller företag och jag tar vara på något som har producerats och sedan slängts av ingen anledning alls då affären och företagen tjänar på att massproducera och slänga bra mat. vad tycker ni? är det fel att vika från veganismen när det kommer till ”sopor”?

Ut & dyk/ Uppsalas superkvartett

supertrion i uppsala börjar blogga hädanefter om fynd & dumsteräventyr. söndag bjöd på: oboy, naturgodis, massor med brämhults, bladspenat, mumsmums, kakao, socker, olika sorters bröd, potatis, ärtor, olika sorters frukt, kanelbullar (tack, kanelbullens dag), kikärtor, kidneybönor, kantareller på burk, vindruvor & fisk & kyckling åt apan.

p.s på bilden syns 2 utav supertrions medlemmar. ikväll blir det mer mat & äventyr. pusshej ut & dyk

Här är två klipp från den svenska dokumentären Planeten. Klart sevärda, mer än en gång! De pratar om oekonomisk tillväxt och överkonsumtion i form av fem planeter. Vill du se hela Planeten kan du börja kolla på den här.
/yah

För att något ska kunna förändras i det stora behöver vi mötas, byta idéer och peppa varandra. Därför tänkte jag att det kunde vara på sin plats att tipsa er om Klimatforum 2009 den 3:e oktober på ABF-huset i Stockholm. För program i PDF-format, klicka här.

/yah

Hösten 2009 kan komma att gå till historien. Medan klimatförändringarna accelererar och redan har blivit en smärtsam realitet i många delar av världen, tar Sverige snart över som ordförande för EU. I december håller Fredrik Reinfeldt i klubban när världens länder möts i Köpenhamn för att försöka nå en överenskommelse om hur utsläppen ska kunna minskas.

På ABF-huset i Stockholm skapas den 3 oktober en ny mötesplats för forskare, politiker, aktivister och allmänhet engagerade i klimatfrågan. Drygt trettio organisationer arrangerar Klimatforum 2009. Under 24 arrangemang kommer lösningar att presenteras och klimatpolitiken att granskas. Allt från hållbara städer till ekonomisk tillväxt blir föremål för debatt.

När: 3 oktober. 10.00–18.00
Var: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.
Huvudarrangör: ABF Stockholm
Medverkande organisationer: Alternativ Stad, Arena idé, ASPO, Cogito, Diakonia, Effekt Klimatmagasin, ETC, FAO Norden (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation), Forum Syd, Fältbiologerna, Global Utmaning, Greenpeace, Klimataktion, Klimax, Kommunal Stockholms län, Konsumentföreningen Stockholm, LO-distriktet i Stockholms län, Miljöförbundet Jordens Vänner, Nätverket för Gemensam Välfärd, Ordfront, Planka.nu, Re:Orient, SR klotet, S-studenter, Stockholm Environment Institute, Stockholms FN-förening, Svenska kyrkan, Svensk mat-och miljöinformation, SVT Ställ om, Swedish Water House/SIWI, Tidningen Tvärdrag,Transition Sverige, Uppsalainitiativet

Kontakt: Moa Elf Karlén, tel 08-453 41 26, moa.elf.karlen@abfstockholm.se

Jag lever i ett materiellt överflöd. Enkel matematik säger mig att det samtidigt finns ett underskott, staplar som sakta sänks ner till utplåning i takt med vår egen tillväxthysteriska pil uppåt. Jag ser mänsklig egoism som sätter upp nya murar mot fattiga, kostnader där tidigare inte ens pengar existerade, hundratals uppsatta normer som vårt system behöver för att kunna rättfärdiga sig själv och hålla mig på plats.

Det är fullt normalt  att dricka sitt vatten från en kran, prata med sina vänner genom en högtalare och skrivna ord, att skogen finns till för att torka sig i röven med och bli senaste kvällstidningen. Fullt normalt att jag aldrig sett ett dött djur men ätit mig mätt på dem sen jag föddes, att barnen i Afrika alltid verkar svälta, att alla matvaror jag köper kommer från andra länder och att de har ett bästföre-datum som gäller före mina egna sinnen. Fullt normalt att pengarna är drivkraften i mitt liv, att ”ha kul” har blivit synonym till att spendera pengar. Fullt normalt att jag står ovan/utanför naturen och att det bästa med naturen är att den är fylld med resurser som kan göra mitt liv skönare. Normalt att det inte finns någon hejd för det ekonomiska system jag lever i, att bromsen är något för töntar.

Jag tittar ut över planeten, och ser att jag är en del av en härskande kultur som genom sina normer, aggressivitet och hot lagt mer eller mindre hela världen under sina fötter. Hur kom vi hit, och vad kan jag göra som en del av denna kultur? Vad har jag för val?

Jag känner mig fast i ett destruktivt system, men också fast besluten att jag kan ta mig här ifrån, att jag kan göra någonting som skapar en förändring, om inte för alla så åtminstone för mig själv och mina vänner. Det måste börja någonstans, måste bli verkligt. Så jag bryter eller förkastar normerna, formulerar min egen sanning och ser nya vägar, rena från allt det bråte som tidigare hindrat mig från att tro på någonting. Jag finner nya värdegrunder för ord som hållbarhet, jämlikhet och frihet (för alla individer), och plötsligt befinner jag mig någon annanstans.

Jag skymtar en värld bortom min egen och tror inte längre på pengar. Den kapitalistiska karusellen snurrar och jag väljer att stå och titta på, se vad som värdesätts. En efter en ser jag värdena falla bort från hjulet som nu kan snurra fortare, fri från tyngande ifrågasättningar. Till slut verkar hjulet snurra av sig själv och inget av det som finns kvar ser längre ut att kunna få stopp på det.

Maskinen har vunnit över människan, men vi som tillåtit oss att titta på har tid över till att samla in och värdesätta igen. Vi som plockat upp det bortkastade tillhör nu dem som förstår värdet av nödbromsen – att titta på är inte längre tillräckligt. Vi måste börja göra någonting.

Sakta börjar våra huvuden riktas åt att se vad som gömmer sig i skuggorna av det dominerande. En väg in i förändringen ger sig själv och jag vet att nya möten kommer att följa längs resans gång. Vissa springer redan på vägen i fri extas.

Jag har mött en vän som aldrig betalt en räkning i sitt liv. Han är 36 år och nej, inget socialfall. Han bara lever i en annan värld, och den är inte långt från vår egen (men däremot svår att se). Jag har levt tillsammans med honom i den och där finns inte pengar, i alla fall inte mer än som en nödåtgärd. Självklart är hans liv inte helt lagligt, normen säger ju att vi måste betala för att ha rätt att existera. Det kapitalistiska systemet är en välutvecklad piska vid det här laget, med världens olika länder sparkande neråt mot de fattigare. Och här i Sverige måste vi ha el, rinnande vatten, en dator, mobiltelefon och tak över huvudet för att fungera som samhällsmedborgare. Här måste vi jobba för att hålla uppe en standard, som är en norm som kan vara en tvångströja – men som vi inte måste acceptera.

Det finns kryphål i systemet, och tillsammans kan vi använda dem för att ha tid och energi att skapa en egen, mer hållbar värld som inte bygger på konsumtion, hierarkier, egoism, nationalstater, globalisering och exploatering. Det börjar som ett avståndstagande, kalla det sopdykning (gratis mat) eller squatting (gratis boende) eller freeshops och snatteri (gratis prylberoende) eller liftning och plankning (gratis resande), och slutar förhoppningsvis i ett alternativ som inte behöver överflöd för att existera. Kryphålen blir en brygga över till något annat, en möjlighet att stå och titta på, fundera över det som vi helst inte ska fundera över och än mindre våga göra något utav.

Det här samhället har på så många plan visat sina brister nu att det är dags att vi börjar tro på oss själva och de värden vi kunnat återvinna utanför kapitalismens katastrofgrepp. För mig är det mest hållbara alternativet ett decentraliserat och självförsörjande samhälle där sambanden är tydliga, så tydliga att inga större misstag kan göras och därmed inga krig och katastrofer skapas. Men pengarnas makt är svår att förlora. Det krävs en stark tro på någonting annat för att vi inte ska behöva falla tillbaka in i det cyniska zombiegreppet och bli hopplösa löneslavar som sätter jobbet och sig själva framför det hållbara livet. För att kunna skapa något varaktigt behöver vi bli många, stötta varandra och tillsammans vägra slås ner av samhällets förändringsskygga repressiva krafter – fortsätta leka och tro på en ny värld, våra egna regler.

Det kapitalistiska systemet borde inte komma före ekosystemens betydelse för våra liv. Vi kan leva med att annat system, men inte utan fungerande ekosystem. Vi kan inte fortsätta ställa oss över naturen, hur bekvämt det än vore. Vi är dömda att ta den här ekologiska krisen på allvar och försöka göra någonting positivt av det. Hitta lugnet, värdet och friheten i att vara närmare naturen igen. Och detta innan vi hamnar i katastrofen, drabbas av den uppbyggda bomb av nackdelar som vi inte velat eller tillåtits ta itu med, och som bara kommer att eskalera i sprängkraft – tills vi stannar och väljer att ta itu med vårt gemensamma globala problem.

Men det globala är också det lokala. Människors personliga problem är grunden för de globala problemens utbrednad, och så länge allt sitter ihop genom ett världsomspännande ekonomiskt system är det svårt att gå till roten med problemen. Hitlers galenskap skulle aldrig ha attraherat någon om det inte vore för alla de personliga bekymmer som fick människor att vilja tro på enkla lösningar och hatet, och samma sak är det nu. Det finns ingen enkel lösning på den ekologiska krisen. Den långa kedjan som blivit vår tids förintelse av liv, vår tids heliga kapitalism, måste brytas. Så låt oss tömma våra fickor för jämlikheten och en planetär balans. Utan pengar har vi inget att förlora och allt att vinna.

Klimatförändringarna och kapitalism är inte bara abstrakta ord utan också i slutändan fullkomligt praktiska handlingar som vi kan välja att gå med på eller inte. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att börja överleva utan pengar igen och övervinna de system och normer som skapat denna kristid. Tomma fickor, redo att fyllas med nytt innehåll.

/Moobkil

Det var ett radioprogram i våras som öppnade mina ögon för friganismen. Jag insåg vad jag alltid velat vara = Frigan, eller egentligen varit men aldrig riktigt vågat… leva ut.  Jag älskar känslan av att ta vara på saker och utnyttja de resurser som annars går till spillo. Har inte mycket till övers för konsumtionssamhället. Jag pluggar och har praktikperioder i  lite olika städer och brukar försöka hinna kolla in friganmöjligheterna där jag är. Har mest erfarenhet från Linköping men även Örebro och Värnamo. Tycker dock ofta att möjligheterna är begränsade, jag ger mig aldrig på stora mosmaskiner eller avspärrningar. Har även fått upp ögonen för hur mycket fint man kan hitta i ett vanligt soprum! Ok att man inte vill ha kvar sina saker, men att folk t o m är för slöa för att gå till en second hand-butik!!  Lägger upp lite bilder på sådant jag hittat under sommaren och hoppas det kan inspirera! Undrar förstås också om det finns någon mer som friganar i Linköping?

Underbara körsbär från Värnamo!

Senaste fyndet! Linköping

Någon annan idé till användningsområde för denna metallgrej? Värnamo

Hemmaklänning från container för hushållssopor i Örebro

Vacker containervy i den svenska sommaren. (Eller inte.) Du behöver en container för att kunna vara i naturen, vem vet annars vad alla dina grejer du släpar runt på kommer att ta vägen?

/yah

Vad äter man till frukost om man har havregryn men ingen mjölk eller fil eller yoghurt, och just har kommit över en massa mozzarellaost?
Jo man gör gröt med ett täcke av smält mozzarella. Så här går det till:
Lägg havregryn i vatten i en ungsform. Ta samma mängd vatten som havregryn, plus en liten skvätt till. Blanda i lite frukt, tex banan eller äpple, och lägg skivad mozzarella ovanpå. Ställ in det i ugnen tills osten blir gyllenbrun och lite stelnad, det tar mellan en kvart och en halvtimme. Ta ut den och låt den svalna i några minuter innan den äts. Det är jäkligt gott faktiskt, blir som en pudding.

/ Ostälskaren Cont-Einar