Blinkande kött 10 maj 2010

Här kommer en bild på helgens matfångst. Massor av kött som vanligt, kaviar, smörgåssallad, lite frukt o grönt, chips, smoothie, smör och en fetaost.

Det stora fynden under helgen var ett par Ikea-kassar med användbara saker från tre vårrensnings-containrar som stod i ett bostadsområde vi känner till. Vi hittade en hel del leksaker (två sopsäckar plastiga saker som blinkar och låter), kläder och skor, tyg (bla dyrt ylle och handtryckt afrikanskt tyg) och lite annat som folk tyckte var sopor men som vi ser som användbara saker. Det vi inte kommer ha användning för sänder vi vidare till olika Secondhand-butiker. En del saker plockar vi till och med ur containrarna bara för att det är så idiotiskt att slänga bra kläder istället för att skänka.

Vi hörs snart igen!

/Dumpstermorsan & Spanaren

Vacker containervy 31 juli 2009

Vacker containervy i den svenska sommaren. (Eller inte.) Du behöver en container för att kunna vara i naturen, vem vet annars vad alla dina grejer du släpar runt på kommer att ta vägen?

/yah

tack för allt du gett mig 15 juni 2009

jag har aldrig tyckt om media och varit skeptisk till att friganer går ut i radio, tv och tidningar. natten efter att jag läst en 2-sidesartikel om friganer i metro var det tomt hos hemköp, dagen efter lika så samt dagen efter det. så har det fortsatt sedan dess och jag och mina friganvänner som har det som vårt favoställe sörjer. om denna ovilja att slänga maten så vi lätt kommer åt den beror på artikeln eller inte kan bara chefen på butiken säga, jag tror att det har påverkat då vi är väldigt ordningssamma personer.

tack för dessa år av mat och spänning du gett oss hemköp! tråkit att du börjar använda mosmaskinen till allt och även i och med det struntar i komposteringen som du varit så bra på. sköt om dig och hoppas vi ses på nätterna snart igen.

Min sopiga cynism 17 april 2009

Sopor. De är överallt. I stan. I naturen. I vårt hem, i våra händer på väg att snart ansluta sig till det kollektiva sopberget.
What the fuck to do? Jag känner avsky, men jag känner också cynism. När jag står där vid återvinningsstationen och ser allt felsorterat, allting som inte går att sortera, allting som vi inte orkar sortera, spelar det liksom ingen roll. Det är inte soporna det är fel på eller människorna som inte kan sortera. Det är systemet bakom.

Någonting totalt cyniskt har fått oss att inte längre reagera. Vi har blivit avtrubbade, och kapitalismens slit&släng-sida har nu inkluderats så hårt i vårt samhälle att även soporna importeras och efterfrågas. Grön kapitalism vill få oss att snacka sopsortering och glödlampsbyten istället för saker som att vi bör köpa och därmed slänga mindre. Skulle de börja göra det så skulle de nämligen börja tala emot sig själva och tillväxten som är så nödvändig för att maskineriet inte ska braka samman.

Soporna är det tydligaste beviset på slöseriet och galenskapen, och ibland önskar jag nästan att det såg ut som på bilden. Då skulle vi inte kunna blunda eller missta stanken för vart den kommer ifrån: ett ruttet system.
Hur mycket sopor ska vi behöva utsättas för innan det får ett slut? När når vi peak trash?

/yah

Skräp – en bok om sopor 13 april 2009

Jag har läst boken ”Skräp” av Mattias Hagberg.

Den handlar om hur författaren börjar fundera över soporna han slänger, och en dag bestämmer sig för att väga och mäta sitt avfall. Det blir en chockartad upptäckt att se hur mycket avfall en vanlig familj skapar (förstås), och den insikten gör att han börjar gräva mer och mer i samhällets sophantering. Han följer soporna till återvinningscentraler, soptippar och industrier, såväl i Sverige som i Afrika. Han intervjuar folk i återvinningsbranschen, forskare, och andra som är insatta i avfallsproblematiken. Och han varvar det hela med personliga reflektioner och citerar olika böcker han läser. Han beskriver hur vi gått från ett produktionssamhälle, via ett konsumtionssamhälle, till vårt nuvarande avfallssamhälle. Hur ”vi har befriat oss från lorten – men fastnat i soporna”.

Boken tar också upp frågan om ifall ekonomisk tillväxt verkligen är förenlig med miljöhänsyn; en frågeställning som kanske inte är så radikal för oss som äter sopor, men som tycks helt frånvarande i den allmänna mediala debatten; trots ett ekonomiskt system i djup kris, och ett ekologiskt system i en ännu djupare kris.

Han funderar också över vad som får oss att känna att vi hela tiden behöver köpa nya prylar, när de gamla fortfarande fungerar. Hur vi lärs upp att känna oss otillräckliga utan en viss sorts konsumtion som markerar vilka vi är och ger oss en identitet.

Det är många intressanta ämnen som lyfts upp i den här ganska tunna boken. Jag önskar att den vore tjockare, och att Mattias Hagberg hade grävt djupare i många av de frågor som tas upp. Men det är ändå en mycket bra bok som den är.

Nåt av det mest intressanta i boken tyckte jag var att få veta hur systemet med sopförbränning skapar en efterfrågan på sopor.

”- Man har helt enkelt skapat ett system som kräver sopor. Eftersom många kommuner plöjt ner flera miljoner kronor i sopförbränningen måste de fortsätta att bränna. Utan sopor blir de stora investeringarna inte lönsamma.

Göteborg är inget undantag. Sopförbränning är populärt i Sverige. Ungefär hälften av alla hushållssopor bränns. Dessutom har många kommuner i Sverige en överkapacitet i sina system. För att hålla ugnarna i gång importeras avfall. Enligt Naturvårdsverket importerade svenska kommuner sammanlagt 470 000 ton sopor år 2005.”

Sopor har blivit en resurs, och boken går till och med så långt att den förutspår att avfallsföretagen i framtiden kommer att betala hushållen för att få ta hand om deras sopor.

Så mina kära frigan-vänner, om utvecklingen fortsätter åt samma håll, så kan vi räkna med att det framöver bara kommer bli svårare och svårare att komma åt sopmaten. Det är bäst att passa på att festa och leva gott på överflödet så länge det går!

Och läs ”Skräp”. Den kommer ut i pocket i maj. Själv lånade jag den på biblan.

-

/Cont-Einar

-

Länk till en intervju med Mattias Hagberg i Fria tidningar