Media och journalister, vår åsikt. 24 april 2011

Det har skrivits en del om media här på bloggen. Mest i kommentatorsfältet, men även i inlägg. Mest dissar mot media, som dumpstermorsan skriver.  Helt förståeligt och bra så. Men varför är det så?

Vi (Freefewd) försöker reda ut hur vi tänker och känner, varför man bör vara försiktig med media. Självklart med en politisk synvinkel, då mediaskyggheten är politisk på alla sätt.

Enligt oss så handlar det om kapitalismen. C.R.E.A.M. Lika mycket som affären vill sälja all sin mat, och ha minimala omkostnader för att maximera profiten, så vill media sälja tidningar. Det är sannerligen problematiskt, speciellt för de personer som vill i äkta idealistisk anda ”frigöra sig från systemet” (eller bara hämta billig mat, utanför systemets gränser), eftersom vi alla ska vara konsumenter och varor. Affären vill att vi ska köpa deras mat, helst mer än vi behöver. Vilket de tydligen lyckas bra med. Tidningarna vill att vi ska köpa deras tidning, av fler anledningar än att bara läsa den. De vill dessutom sälja sina kunder, genom att tvinga dem att titta på reklam som företag har köpt i tidningen. De måste sälja, annars så går företaget med förlust och försvinner tillslut, och kapitalistens pengar försvinner. Det vore ju hemskt om det hände, liksom.

Alltså. Affärerna måste sälja mat, tidningarna måste sälja nyheter och dessutom sina kunder. Vad händer då när en frigan introduceras? För affären betyder det en potentiell kund som inte handlar där. För tidningen kan det betyder fler sålda nummer, förutsatt att de gör friganen till en bra story, och därmed fler sålda kunder som tar emot reklam.

Affären måste alltså värja sig emot friganen. Tidningen vill gärna ha den, för att det är något extraordinärt och skapar intresse, dvs säljer. Även friganen blir en produkt som ska säljas. Självklart utan att få något för det själv!

Affären överväger komprimator, alternativt att låsa in soporna. Vilket såklart vore trist för friganen, för då blir det ingen mat. Inte mycket mer att säga om det. Tidningen däremot…

Tidningen är som sagt beroende av läsare av minst två anledningar. När de kontaktar oss, så vill de sälja oss, utan ersättning, sina tidningar, samt alla läsare. Vad vinner vi på det? Ökat medvetande hos ”The public”?
Visst vore väl det bra. Om vi kunde få förklara för dem hur vi tänker (även om vi är en väldigt brokig skara, där ingen av oss kan föra talan för hela gruppen. Men jag generaliserar det till att vi är konsumtionskritiker) så kanske fler känner att de vill hänga på. Kanske så pass många att ingen mat längre försvinner från affärerna. I ett drömsamhälle.

Dock kommer det inte att se ut såhär! Vi kommer aldrig att bli erbjudna att fritt agitera på en liberal tidnings sidor. Våra ord och åsikter kommer alltid att förvridas genom en journalist, våra gärningar att förminskas till barnslig idealism och en dröm om något fantasisamhälle. Det kommer aldrig att accepteras någon reell kapitalismkritik i en tidning som inte hade fungerat utan kapitalismen. Motsättningen är självklar.

Från en anarkistisk synvinkel är det alltså såhär:
Vi har inget att vinna på att sälja oss utan ersättning till en tidning som kommer att förlöjliga och förminska oss (och säkert föräckliga. Eww, sopor.) och sedan informera butiksägare som kommer att försvåra vårat arbete, och kraftigt försvåra steget att bli frigan. Behöver man hoppa stängsel eller klippa lås så kommer det att skrämma bort många, även många här på denna blogg!

Därför tycker vi att vi frigan gör bäst att hålla oss på sådana här ställen, som denna kollektiva blogg där vem som helst kan publiceras helt i sina egna ord, helt gratis. Utan kapitalismens spärrar och låsningar.

Kärlek och anarki
Freefewd

Hemköp – Tierp 23 april 2011

Bläddra runt i olika lokaltidningar på nätet & hittar det här i Unt/Tierp

Saxat ur artikeln:

Butikerna slänger mat för stora summor varje vecka. Svinnet för en butik i Tierp är mellan 15 000 och 20 000 kronor i veckan, eller cirka 750 000 kronor om året. Gunilla Florén vid Tierps kommun säger att kommunen inte ser något folkhälsoproblem med att folk plockar mat från Hemköps container, men säger att det kan bli aktuellt med en inspektion.

Tierp är inte så stort, 5377 själar (2005-wikipedia ) Den som är duktig i matte kan ju roa sig med att räkna på dessa uppgifter.

4 butiker á 750 000 kr i slängd mat per år / 6000 pers ( i Tierp) blir summan 500 kr per person & år. Ca 4,5 miljard /år i Sverige.

/ Dumpstermorsan

Dumpstermorsan säger varför 21 april 2011

”Anna” skriver som kommentar  till inlägget http://frigan.wordpress.com/2009/06/18/10000-besok-och-svarare-att-hitta-mat-i-stockholm/

”Postat den 2011/04/21 kl. 2:41

Har kollat lite i inläggen i den här bloggen, och slås av en sak:

Ni verkar inte tycka om journalister eftersom uppmärksamhet i media kan leda till att soprum med mat låses, och att det då alltså blir svårare att ”dumpstra”. Samtidigt så är ni upprörda över hur mycket som slängs.

Det kan inte kopplar, är motsägelsen i detta. Om ni är så upprörda över detta slöseri, så skulle ni väl älska att media tar upp det, så att folk får reda på vad som händer? Eller hur tänker ni er annars en förändring?

Jag får för mig att ni egentligen bara vill ”dumpstra” för er egen skull. Som någon skrev i en av kommentarerna, så verkar det vara lite av en innegrej mer än ett verkligt politiskt och samhälleligt engagemang. ” – Anna

Jag personligen har väldigt dåliga erfarenheter av media, det skrevs en del om mig för 10-15 år sen (ingenting som har med dumpstring att göra), inte alls nåt allvarligt, men en del osanning & jag fick inte en chans att berätta sanningen i media vilket ledde till att folk började prata & hitta på egna sanningar, barnen blev mobbade i skolan, jag fick problem i arbetslivet & tvingades till slut flytta till annan ort. Orkar inte med detta en gång till.

Kontenta:

Ja, det är bra att slöseriet uppmärksammats på alla sätt, bra att fler människor börjar tänka & agerar, MEN jag personligen vill aldrig mera träffa en journalist pga av mina dåliga erfarenheter. Spanaren har oxå dåliga erfarenheter av media.

På återseende / Dumpstermorsan

Artikel i Expressen 02 mars 2011

Idag skriver Expressen om friganism.

Jag tycker den var bättre än många andra artiklar om dumstring, eftersom man inte bara intervjuar en frigan utan även representanter för matbutikerna.

ICA’s kvalitetschef säger:
- Jag uttrycker en oro för vad som händer den dagen någon har hoppat i en container och hämtat mat och blir sjuk av det här. Vad händer då?

Tjaa, den enda gång jag har blivit sjuk av sopmat så mådde jag dåligt i några dar, och sen var det över. Vad mer finns det vara orolig för? Jag tror det är lika stor risk att folk blir sjuka av köpt mat som får stå för länge. Friganerna lär ju vara mer noga med att undersöka matens skick. Att jag blev dålig den där gången berodde på en kombination av dumsnålhet och en vilja att testa gränsen för hur dålig mat man kan äta.

En annan intressant sak som skrivs är att två ungdomar greps i Umeå i januari i år, under en sopdykningstur. De är misstänkta för egenmäktigt förfarande. Om nån här får veta vad blir för utfall av det så får ni väldigt gärna rapportera det hit till bloggen.

Steve Nyberg som intervjuas i artikeln var också med i Metro nyligen.

(ja ni fattar säkert att de skuggade orden är länkar)

~ Cont-Einar

”Alltså, jag plockar kanske sopor, men jag äter inte sopor” 27 augusti 2010

”Behöver ni pengar? Hallå, behöver ni pengar?!” ropar mannen som stannat sin silvriga Jaguar och vevat ner rutan.

”Nä, inte pengar. Bara mat…” svarar Marte, Sophia och Gabriella, medan de rotar i soptunnorna bakom en mataffär i Malmös utkanter.

Det är måndag kväll och klockan är halv tio. Inga barnfamiljer syns till, inga överfulla kundvagnar, ingen servande personalstyrka, inga bilar på parkeringen. Mataffärens neonskyltsupplysta entré är öde men på den skitiga, strålkastarbelysta baksidan är det full aktivitet. Det är inga vanliga sopgubbar som för liv. Det är tre kvinnor i 20-årsåldern, Marte, Sophia och Gabriella, som letar mat i varsin soptunna.

”Aubergine och paprika i mängder” ropar Gabriella medan Marte och Sophia vecklar upp en blå IKEA-bag. Aubergine efter aubergine och en och annan paprika packas ner. ”Men vänta, ska vi verkligen ha så mycket grön paprika?” invänder Sophia. ”Nä, grön paprika är inte så jävla gott va..?” säger Gabriella och öppnar nästa soptunna.

De svälter inte, det är inte därför de letar i soporna. De kallar sig, dumpsterdivers, sopdykare, och en kväll varje vecka när Malmös mataffärer just stängt tar de bussen för att ”dumpstra” alltså leta mat i affärernas soptunnor.

Matskribenter, TV-kockar och en del politiker brukar säga; handla kravmärkt och köp närproducerat för miljöns skull. Marte, Sophia och Gabriella konsumerar inte alls. För miljöns skull. Enligt dem handlar sopdykandet om att leva miljömässigt hållbart, om det egna samvetet och förstås om den egna plånboken. Det är ju mycket billigare att hitta än att köpa mat.

”Åhh kolla!” utbrister Marte när hon fiskar upp ett par fina ananaser ur soporna. Marte blir ledsen över att så mycket bra mat slängs. ”Affärerna slänger ett helt paket med åtta tomater när en blivit dålig, men det betyder ju att sju tomater är jättebra.” ”Samtidigt…” säger hon ”Blir man jävligt glad för det är ju det som är bra mat för oss.”

Hundra kilo fullt ätlig mat slänger genomsnittsvensken på ett år. Det kom forskningsinstitutet SIK (Institutet för livsmedel och bioteknik) fram till när de år 2008 på uppdrag av Stockholms Konsumentförening undersökte hur mycket mat som slängs i de svenska hushållen. Sopdykarna kan inte räknas till genomsnittssvensken. De lever på sopor.

Ett stormaskigt nät av metall omgärdar soptunnorna men det är lätt att ta sig innanför. Enligt mataffärerna är sopdykarna tjuvar. Soptjuvar. Men Marte, Sophia och Gabriella är inte rädda för att bli tagna trots att soptunnorna är kameraövervakade, de bara vinkar och ler mot kameran och letar vidare. Och de tänker inte sluta dyka i soporna, de tycker snarare att fler borde försöka.

”Allting handlar om kultur.” menar Sophia medan hon packar ner ett paket kvisttomater i den blå bagen som börjar bli full. ”Man konsumerar ju för att tillfredställa ett annat behov det är ju inte ren hunger från magen som gör att man går till affären och handlar.” Det är något annat menar Sophia ”Det ligger i det här självförvekligandet genom konsumtion där det hela tiden ska vara mer och mer och mer.”

Samtidigt menar Sophia att det inte är hållbart om alla skulle bli sopdykare. ”Det är systemet som måste förändras, allt kan inte handla om konsumtion.” Så länge, tills dess att ”systemet förändrats”, som Sophia säger, väljer trion att stå utanför det ekonomiska systemet så mycket som möjligt genom att handla så lite som möjligt.

Tjuv eller aktivist, eller vad? Vid soptunnorna på mataffärens baksida korsas och möts det politiska och personliga hela tiden. Men Gabriella tycker att frågan om det hon just nu gör, letar i soporna, kan kallas aktivism eller ej, är svår.

”Vilken jobbig fråga.” säger Gabriella. ”Alltså, det är ju inte ett aktivt statement i att vi visar vad vi gör, det är ju mycket för vår egen skull. Men om folk frågar så drar vi ju ofta hela den grejen om hur sjukt det är att så mycket mat slängs och inte kommer någon till godo.”

Den blå IKEA-bagen är fylld så sopdykarna beger sig hemåt. Och jag följer med.

Kvisttomater, ananas, broccoli, morötter, äpplen, bananer, palsternackor, orange paprika, ett vitkålshuvud, krukor med persilja, thaibasilika och koriander, och en hel massa aubergine. Alltsammans läggs i badkaret för en duschomgång, för även om det inte kollas bäst-före-datum här, så är hygienen viktig. Sopcontainrar är inte alltid så rena. Efter duschen läggs kvällens fynd på tidningar för att torka.

Medan Marte gör smoothie på det vissa kallar sopor, blir jag nyfiken på vad som faktiskt är sopor för sopdykarna som varje dag äter det som andra valt att kasta bort.

”Alltså, jag plockar kanske sopor, men jag äter inte sopor. Jag tycker det är en viss skillnad.” säger Marte. ”Eller det blir ju en skillnad i hur man definierar sopor. För butiken är det sopor men för mig så är det mat.”

Hon håller upp en fin, mogen tomat för att förtydliga vad hon menar.

”Jag kan hålla den här tomaten i min hand och den är helt fin, och du kan äta den. Eller så kan jag lägga den i soporna så blir den sopor. Jag har definitionsmakt över en tomat! Är det inte konstigt?”

Marte, Sophia och Gabriella slänger inte 100 kilo mat på ett år som genomsnittssvensken. Men något blir väl ändå över? Sophia skrattar och håller upp slaskhinken.

”Ha, ha, det här är sopor, lite gammal purjolök, mycket plast och sånt. Fast det får väl erkännas att ibland dumpstrar vi våra egna sopor. ’Nej slängde du den där citronen!?’ Och så gräver man fram den och tar upp den igen.”

Reportage skrivet av Max Persson
(Andra journalister uppmuntras härmed också att skicka in bidrag till Frigan.se, men självklart ser vi helst att skribenterna själva är sak/sop-letare)

Sopdykning på SVT 13 februari 2010

Det verkar som de flesta skribenter här på frigan.se har tröttnat lite på att dela med sig av sina fynd och tankar. Jag vet dock att letandet fortsatt för många även 2010, precis som det enorma slöseriet. Men kanske kommer det energi till nya inlägg snart, eller nya sopdykare? Alla är välkomna att dela med sig här på sidan. Mejla till friganism@gmail.com!

Sopdykning och friganism är lyckligtvis ett internationellt fenomen och politiskt statement, något som jag försöker knyta ihop lite här på frigan.se. Senaste tillskottet till rörliga bilder här på bloggen blir den australiensiska roadmovie-dokumentären Containerdykarna (klicka för att se på SVT Play, fram tills 14 mars). Den är en halvtimme lång och handlar om fem personer som ska åka en 2000 km lång resa utan pengar i en bil som går på frityrolja. Under resan försöker de att bara leva på sopor. Mer information om filmen hittar du här.

Väl letat!

/yah

Youtube-klipp, del 3 19 oktober 2009

Vi börjar i Stockholm, december 2008. Matberg att skaka huvudet åt…

Svensk kortdokumentär i tre delar. Intervju med skaparen av ”Freegan in Stockholm”-klippet. Del två och del tre för att titta vidare.

”I think everybody actually is a freegan. If people saw somehting in the street that they had a use value for, they would take it.” En smaskig måltid!

Sjukt många bilder på slängd mat ackompanjerad av en hemmagjord dumpsterdiving-låt. Kanske inte värt 8 minuter av ditt liv, men åtminstone 1!

Så här kan det se ut när sopdykaren hamnar i en amerikansk spelfilm. Smått…tragisk? Not in real life!

Youtube-klipp, Planeten 18 september 2009

Här är två klipp från den svenska dokumentären Planeten. Klart sevärda, mer än en gång! De pratar om oekonomisk tillväxt och överkonsumtion i form av fem planeter. Vill du se hela Planeten kan du börja kolla på den här.
/yah

10000 besök! och svårare att hitta mat i Stockholm 18 juni 2009

Bäst att ta av kjolen innan, den blir smutsig annars! (Maten var god. Vegansk chokladask någon?)

Ett nöje sedan starten av frigan.se har varit att kolla hur många som tittar in på sidan. Nu när vi till slut nått 10 000 visningar måste det bara firas lite! Trodde väl aldrig att intresset för våra bilder och texter skulle vara så här stort.

I snitt har sidan visats runt 100 gånger om dagen sedan starten i mars. Räknar vi sedan in all annan media vi själva inte skapat, dvs andra bloggar och journalistiska uppsniffningar, så har frigan nu blivit ett känt begrepp även i Sverige. Förhoppningsvis kommer vi ha rotat ett antikapitalistiskt miljötänk så djupt att det kan ge någon effekt och gro även efter att vi slutat visa upp galenskapen för allmänheten.

Fynden finns överallt, och så länge överflödet inte tas till vara på eller upphör kommer förhoppningsvis människor vara där och rota. Det kan vara en myrig chokladkaka bara galningar äter (aka Hardcore-friganer…) eller ett berg av mat från en restaurang som har vett nog i kroppen att frivilligt låta folk äta den sista maten för dagen. I ett idealiskt samhälle finns inte begreppet skräp, utan allt tas till vara och har ett syfte igen. Det är den riktningen samhället ska gå i, borde gå i.

Tyvärr har flera matletare i Stockholm snarare fått uppleva motsatsen, framför allt efter stormedias fokusering den senaste tiden. Flera butiker har nu gjort det ännu svårare att leva på överflödet, något som självklart drabbar de allra fattigaste. Hårdare metoder måste nu tas till för att frigöra maten. Det börjar mer och mer likna veganernas frihetskamp för de inspärrade djuren. Visst känns det absurt, då det är skräp det handlar om, och inte plågade liv?

Det är inte oväntat att butikerna låser in maten, bygger stängsel för att hålla människor därifrån. Vi såg faran innan vi skapade den här sidan, men bestämde oss för att det var viktigt att lyfta fram en konsekvens av det här systemet (att mat slängs) och visa vad vi kan ta tillbaka. Det kommer alltid att vara så att det blir mer bevakning, låsa in, stänga ute. Hur vi väljer att presentera det vi gör kan kanske påverka, men det är ändå ett faktum att det kommer en motreaktion förr eller senare.

Det konstruktiva är väl att försöka förhålla sig till att det kommer att hända, skapa nya strategier och inte acceptera att det är så här det ser ut. Om vi blir många och diskussionerna fortsätter kanske vårt tänkande och kritik kan bli självklar i samhället. Då kommer vi att kunna förändra och kanske hejda utvecklingen. Framförallt ger vi ingen legitimitet till de åtgärder som företagen gör. Företagens agerande är på bekostnad av människor och allas vår rätt till mat.

Vägra bli nedslagen!

/yah, frigan-kollektivet

Friganer i gratistidningen City 03 juni 2009

Klicka här för att läsa texten.

Friganismen börjar på allvar leta sig ut i stormedia, ofta med ett mindre politiskt budskap som följd. Det har vi sett flera gånger nu, att journalisterna väljer att beskriva det mer som en livsstil än som en konsekvens av ett (i vissa fall enormt) kritiskt tänkande kring det här galna kapitalistiska systemet. Ett system som ju möjliggjort det här enorma slöseriet, att det över huvud taget kan vara lönsamt och inte alls omoraliskt att slänga och förbruka så här mycket av vår planets snart uttömda resurser.

Att kalla sig frigan förutsätter i mina ögon ett radikalt miljötänk, precis som ordet vegan förutsätter ett radikalt djurrättstänk. Skönt då att vi också kan skapa vår egen media, och har möjlighet att komplettera journalisterna med mer obekväma åsikter.

Citys journalist har skrivit att Konsumentföreningen Stockholms undersökning visar att vi kastar 27% av all mat som handlas. Jag kan tillägga att undersökningen också visar att 57% av allt som slängs av hushållen är onödigt avfall. Med onödigt avfall menar de mat som hade gått att äta om den hade ätits upp i tid eller hanterats rätt. Läs en intressant pdf om det här.

/yah