Frigan – Våga lev på överflödet!

Friganer skrev och visade.

Skräp – en bok om sopor 13 april 2009

Filed under: Övrigt — Cont-Einar @ 18:43
Tags: ,

9789173893398

Jag har läst boken ”Skräp” av Mattias Hagberg.

Den handlar om hur författaren börjar fundera över soporna han slänger, och en dag bestämmer sig för att väga och mäta sitt avfall. Det blir en chockartad upptäckt att se hur mycket avfall en vanlig familj skapar (förstås), och den insikten gör att han börjar gräva mer och mer i samhällets sophantering. Han följer soporna till återvinningscentraler, soptippar och industrier, såväl i Sverige som i Afrika. Han intervjuar folk i återvinningsbranschen, forskare, och andra som är insatta i avfallsproblematiken. Och han varvar det hela med personliga reflektioner och citerar olika böcker han läser. Han beskriver hur vi gått från ett produktionssamhälle, via ett konsumtionssamhälle, till vårt nuvarande avfallssamhälle. Hur ”vi har befriat oss från lorten – men fastnat i soporna”.

Boken tar också upp frågan om ifall ekonomisk tillväxt verkligen är förenlig med miljöhänsyn; en frågeställning som kanske inte är så radikal för oss som äter sopor, men som tycks helt frånvarande i den allmänna mediala debatten; trots ett ekonomiskt system i djup kris, och ett ekologiskt system i en ännu djupare kris.

Han funderar också över vad som får oss att känna att vi hela tiden behöver köpa nya prylar, när de gamla fortfarande fungerar. Hur vi lärs upp att känna oss otillräckliga utan en viss sorts konsumtion som markerar vilka vi är och ger oss en identitet.

Det är många intressanta ämnen som lyfts upp i den här ganska tunna boken. Jag önskar att den vore tjockare, och att Mattias Hagberg hade grävt djupare i många av de frågor som tas upp. Men det är ändå en mycket bra bok som den är.

Nåt av det mest intressanta i boken tyckte jag var att få veta hur systemet med sopförbränning skapar en efterfrågan på sopor.

”- Man har helt enkelt skapat ett system som kräver sopor. Eftersom många kommuner plöjt ner flera miljoner kronor i sopförbränningen måste de fortsätta att bränna. Utan sopor blir de stora investeringarna inte lönsamma.

Göteborg är inget undantag. Sopförbränning är populärt i Sverige. Ungefär hälften av alla hushållssopor bränns. Dessutom har många kommuner i Sverige en överkapacitet i sina system. För att hålla ugnarna i gång importeras avfall. Enligt Naturvårdsverket importerade svenska kommuner sammanlagt 470 000 ton sopor år 2005.”

Sopor har blivit en resurs, och boken går till och med så långt att den förutspår att avfallsföretagen i framtiden kommer att betala hushållen för att få ta hand om deras sopor.

Så mina kära frigan-vänner, om utvecklingen fortsätter åt samma håll, så kan vi räkna med att det framöver bara kommer bli svårare och svårare att komma åt sopmaten. Det är bäst att passa på att festa och leva gott på överflödet så länge det går!

Och läs ”Skräp”. Den kommer ut i pocket i maj. Själv lånade jag den på biblan.

/Cont-Einar

Länk till en intervju med Mattias Hagberg i Fria tidningar

 

5 Responses to “Skräp – en bok om sopor”

  1. Frigan-kollektivet Says:

    fan va sjukt alltså. så galen värld vi lever i va.
    bra text, c-einar, mycket bra.

    puss , em

  2. Anar Kist Says:

    Bränna sopor? Överkapacitet i systemet? Snacka om samhällets skuggsida. Otroligt.

  3. Barbouille Says:

    Åh, det är så viktigt att de här frågorna lyfts upp och diskuteras. Allt som rör sopor – vad som kastas och varför – är så otroligt centralt. Som den här längtan efter något nytt, när man redan har något gammalt som egentligen fyller ens behov. Längtan efter konsumtion.

    Vad tycker ni andra friganer? För mig så har det här ”behovet” av konsumtion minskat radikalt när jag började dumpstra (dumstra?) på allvar. Det är som att man vänjs av med den (falska) känslan av (tillfällig) tillfredsställelse när man inte längre köper sin mat. Håller ni med?

    Agneta Enström skrev nyligen på yelah.net att friganismen inte är någon aktivism eftersom den förutsätter det här samhället. Jag håller inte med, jag tycker att friganism är en av de mest radikala exemplena på direkt aktion eftersom friganismen utgör ett av de allra bästa argumenten för att ett kapitalistiskt marknadsliberalt samhälle inte fungerar. Målet är givetvis ett samhälle utan sopor, men ett sådant samhälle tror jag är ett samhälle med annan ekonomisk struktur än den kapitalistiska. Det här är förresten en diskussion värd ett helt eget inlägg… :)

  4. Cont-Einar Says:

    Ja visst är det galet allt detta:

    Barbouille:
    Agneta skriver ju inte att friganism inte är aktivism – vilket jag egentligen tycker är en ganska ointressant diskussion – utan att den inte är en politisk utmaning av kapitalismen, och inte kan vara hållbar då den förutsätter ett ohållbart system. Jag måste säga att jag håller med.

    Så här skriver hon i slutet av http://yelah.net/articles/kronika20090407:
    ”Av Skräpsamhällets alla sopiga livsstilar är kanske friganismen den minst sopiga. Friganerna ska ha cred för att de påvisar kapitalismens fundamentala brister och tar reda på sådant som annars, helt i onödan, skulle förbrännas och förorena kretsloppet ytterligare.

    Men som livsstil är den inte en politisk utmaning av kapitalismen då den oundvikligen förutsätter överproduktion. Ingen subkultur som parasiterar på ett ohållbart system kan någonsin vara hållbar.

    För andra världars möjlighet krävs motstånd som stoppar den destruktiva produktionen, samtidigt som man skapar verkligt hållbara och jämlika alternativ.”

    En kortare version av ungefär samma text var med i senaste Fria tidningen också: http://www.fria.nu/artikel/79009

    • Barbouille Says:

      True, det är givetvis slarvigt återgivet av mig. Enström säger inte att friganismen inte är en aktivism (just aktivismbegreppet och diskussionen kring vad som är det är inte heller så himla intressant tycker jag, ungefär lika intressant som att diskutera vad som är punk, men jag får skylla mig själv som uppenbarligen gav mig in i den).

      Anyhow. Jag menar att friganismen visst utmanar kapitalismen, snarare än förutsätter den. Visst – att äta s.k. ”sopor” förutsätter ju ett konsumtionssamhälle där butiker lägger ut mat i containrar, men att kunna äta sig mätt utan att vare sig stjäla maten eller betala för den i pengar förutsätter inte ett kapitalistiskt samhälle. I Utopia tror jag att maten fördelas enligt andra principer än de vi känner idag ;)

      Men självklart förändrar vi inte världen genom sopdykning, så ur den aspekten håller jag helt klart med. Fler och andra typer av politisk verksamhet behövs (och då menar jag alltså inte ”partipolitisk” när jag skriver politisk, det är ibland en viktig disclaimer som man behöver göra). Men, jag vill ändå inte tona ned den politiska aktivism som friganismen ändå innebär. Det är grymt politiskt, och det utmanar kapitalismen. Exempelvis genom att friganismen visar att svältproblem idag är av fördelningskaraktär snarare än verklig brist på mat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s