Frigan – Våga lev på överflödet!

Friganer skrev och visade.

Krokodilen som blev tagen av sopbilen 25 december 2011

Filed under: Övrigt — molibko @ 13:03
Tags: , , ,
Ritad av Minouk, 5 år

Bilden är ritad av Minouk, 5 år. Sagan om krokodilen är skriven av Hampus Haraldsson och är en utav många sagor från en rimmad värld kallad Djurbollen.

Det fanns en Krokodil
som blev tagen av en sopbil
Först lastad och sen kastad
av en stubbig sopgubbe
som kände sig hemskt överbelastad
och längtade efter att få sitta på en stubbe

”Ingen tid finns det kvar till att få va lite lat,
bara en massa skräp och tömma-tjat”
tänkte gubben och kastade upp allt han såg
och utan att tänka efter också saker som bara låg

Ja, till slut kastade han också vår Krokodil
som just då var i sin egna värld
där hon drömde om en ny häftig stil
och därför – utan att veta om det –
nu fick åka med i gubbens sopbil

Med en smärtsam duns vaknade Krokodilen till
bland massa knasigt format spill
Allt det som människorna velat bli av med (och lite till)
hade på ett tjillevipp fått åka på en tripp
till en så kallad soptipp
och där sen lämnas ifred i ojämna led

Krokodilen trodde knappt sina öppnade ögon:
Där var berg med bajsblöjor och håliga tröjor
Trasiga band och en antik mormorstand
En stackars påkörd igelkott och en massa gröna små skott
som vägrat acceptera sin bortkastade lott
Utslocknade datorer och rostiga motorer
Tysta telefoner och megafoner, kjolar och stolar…
Uppdruckna paket och en kraschad rymdraket
och överallt: supermycket klet och sopig smet!
Där fanns så mycket saker
att Krokodilens nyvakna näsa och blick
fick mer av obehagliga stick än en kick
av att ta till sig ännu en sak
från denna enorma tipp utan tak

Så hördes några skräniga skratt
och Krokodilen var säker
på att det var någon som fått fnatt
”Har du blivit skrotad?”
Det var en nyfiken Skrattmås
som kommit för sin dagliga dos av chokladsås
och annan skräpmat utan lås

”Allt jag minns är att jag gick på trottoaren
efter jag varit och hälsat på mina vänner i baren
Sedan blev det svart och natt
och jag tror att jag kanske glömde bort
att ta mig nå’n vart”, svarade Krokodilen
”Det måste vara därför du har hamnat här!”, kraxade Skrattmåsen
som precis hackat upp den kladdiga chokladpåsen
”Du har blivit bortkastad av någon förhastad
som gav sig av hit där alla stadens sopbilar bär sig av”,
smaskade den hungriga fågeln
”Och nu har du ingen aning om var det nu ska bära åt…
men detta min vän är ingen tid för gråt”,
sa Skrattmåsen nu lite snällt, som för att säga förlåt
då den sett tydliga spår
av en oväntad krokodiltår

Efter att ha blivit tagen under sin nya väns skyddande vingar
vågade Krokodilen utforska tippen i allt större ringar
Hon såg ganska fort tydliga tecken
på att det fanns en idé bakom de prydligt lagda bildäcken
Detta var minsann en lång liten gång!
Och det hade blivit dags att säga hejdå
och ta några alldeles egna upptäckarsprång
mot vad som kanske kunde vara en utgång…

Krokodilen vandrade längs sopbergens trånga dalstig
och kände sig här inte riktigt verklig
Det hela var som ett förvridet sagolandskap
omöjligt att ta in också för någon med en krokodils stora tandgap
Krokodilens tankar flängde omkring:
”Här finns miljontals saker och ting
Säkert också en å annan magisk ring…
Tippade huller om buller och sen ihopklumpade till berg
Varför gör det mig så äcklad, långt in i ben och märg?”
Tippens smutsigt rinniga jord såg faktiskt mest ut som blödande sår
Hela planeten Jorden blev för en sekund till en sårad mamma på en bår
och så föll en till, större krokotår

Den lilla vandringen på stigen nådde sitt efterlängtade slut
Det var dags att säga adjö, krypa under stängslet och komma ut
”Inte en enda mer sak vill jag slänga på tipptoppen
Att också jag blev slängd det blev minsann droppen!!”,
skrek Krokodilen ut över bergen till vad nu hon kunde störa
Alla ville hon skulle höra, med minst ett öra!

Den korta tiden i tippens stökgröt var över
Tillbaks var nu världen med nya saker som någon bestämt behöver
Men innan de skiljdes åt lärde Skrattmåsen henne en sång att nynna på
för att inte kunna glömma vart och hur det med en sopa kan gå
Det kändes så fint att alltid kunna ha med sig ett levande minne
om allt det bortslängda som låg gömt och kvar där inne
Men denna sång får du höra en annan gång!

SLUT

Annonser
 

Apor som sopdyker 26 april 2011

Filed under: Frigan — Frigankollektivet @ 12:31
Tags: , , , , , , ,

I Indien ar allting annorlunda. Soporna ar overallt, lattillgangliga och synliga for vem som helst – t.ex. apor. Ingenting goms undan, vilket ar en chock for en svensk som till och med i sjalva containern finner prydligt ihopknutna pasar med duglig mat, skyddat i plast i inte alltfor varmt klimat. Har nyttjas allt som over huvud taget har ett varde och kvar blir nagot som faktiskt kan kallas for sopor. Djuren ater och Indiens allra fattigaste tar hand om det som  kan fylla en ny mening. Resten, mestadels plast, blir sedan pa manga stallen vidrigt giftiga plasteldar vars lukt det inte gar att undvika.

Indien kan inte hymla med sin miljoforstoring, vad de med hjalp av kapitalismens snabba motor gor mot sin natur. Det ar i folks ansikten hela tiden, och far vasterlandska backpackers att ta pa sig att stada upp sina dromska resmal, sasom i exil-tibetanernas Dharamsala bland Himalayas berg, bara for att nagra dagar senare bittert fa se samma skrap aterkomma.

I Sverige haller butiksagare rattgift pa maten for att halla manniskor borta. I Indien ater de heliga korna sig nu matta pa mjukplast for att det inte far i sig tillrackligt med mat (jag har sett det med mina egna ogon, pa vissa stallen verkar de  dodligt hungriga). Kontraster och ater kontraster – men samma system som gommer sig dar under bergen av sopor.

/yah, Dharamsala, Indien