Ibland slår det en…

…att inte alla sopdyker. Att inte alla befriar mat inne i och bakom affärerna, att inte alla ständigt har en extra kasse i väskan för att kunna förvara det som hittats i de gröna skattkistorna.

Jag har min favorite spot just intill snuthuset; ett soprum inte alls olikt det tillhörandes hyreshus, som har öppet mellan ca 08-22. I princip de tider som affären har öppet. Om inte var så varannan dag går jag dit och gör mitt dekadenta smådykande (jfr småhandla-storhandla). Om en inte tillhör den ”priviligerade” skaran med bil och saknar oviljan att främja någon bilindustri med ett körkort, tillhör smådyk vanligheterna. Häromdagen hoppade jag smidigt över en avsats och slank in i soprummet och fann i runda slängar 25 kilo säsongens skörds potatis, mandelpotatis och sparrispotatis. Jag hade med mig en liten plastkasse som bara rymde 5 kg men fann en större sopsäck där jag fick plats med 8 kg till.

På samma plats ett par veckor tidigare fann jag otaliga pocketböcker men hade bara plats på pakethållaren för 11. Tråkigt nog var det pocketroman som romantiserade kriget mot terrorismen…

Då detta är FrenetiskFrigans första inlägg vet jag inte vad jag ska skriva riktigt. Då detta verkar vara en sida med försiktiga metoder i matbefriandets konst ska även FrenetiskFrigan respektera detta och hålla sig inom de ramarna när inlägg författas.

Vad är din bästa fångst?

Frenetisk Frigan